SKRIVER manus och FILMAR lite små korta inslag till trailern…

Just nu så kör jag lite ”kombo jobb”, inspirations föreläsning igår tisdag på gamla fängelset i Gävle. Idag och i morgon filmar jag lite små snuttar som eventuellt ska vara med i trailern inför mitt boksläpp av kriminalromanen KATTSTRYPAREN Rum 419.

 

Sitter just nu framför denna brasa och skriver på dagens planering som innehåller, först manusskrivning, sen filmning och möte på stan, åter till filmning och därefter manusskrivning igen.

Egentligen skulle jag bara vilja sitta kvar framför brasan här på hotellet och skriva manus. Men så blir det inte! Finns annat inplanerat nu som måste göras först.

I morgon ska jag och min advokat Nina på Skype ha ett möte där vi kommer gå igenom den över 540-A4 sidors lunta förundersökning. Luntan som vi ska ha åsikter om gällande anmälan om grovt förtal som inlämnats mot mig gällande det jag skriver här på min BOKblogg. En av de fiktiva karaktärerna har tydligen blivit livs levande, då en person helt ogynnsamt och självmant iklätt sig den påhittade karaktären.

Jag undrar nu, men har så sedan en tid tillbaka undrat, ganska kraftigt på om när en person som ikläder sig en fiktiv karaktärsroll också då tar på sig den ogynnsamma personligheten som karaktären har, tar på sig ansvaret för det grova brott etc. som karaktären fiktivt har utfört. För vem vill t.ex. ikläda sig karaktärsroller typ som Hannibal Lecter, ja vem vill i verkligheten identifiera sig med den karaktären?   

För om allt jag skriver här på BOKbloggen inte skulle vara sant, om allt inte hänt, om allt bara handlar om en fiktiv story, fiktiv karaktär Skulle då en helt oskyldig ens läsa det jag skriver, skulle den oskyldige ens tro att en fiktiv karaktär är den oskyldige. Skulle verkligen en oskyldig säga att karaktären är hon på riktigt! Skulle verkligen någon göra så som ser sig själv som oskyldig genom sina egna ögon att se på saken?

Om man som jag nu har gjort, för att se om någonting av anmälarens nuvarande namn och även tidigare namn får träff till min BOKblogg, googlat på de båda namnkombinationerna så finns det ingen digitalträff på min BOKblogg, ingen träff till mig personligen/författare. Det finns ingen sammankoppling mellan anmälaren och min påhittade fiktiva karaktär som nämns på min BOKblogg. Inte en träff heller på min kommande bok KATTSTRYPAREN Rum 419.

Den enda person som gör denna sammankoppling är den oskyldige. Är inte detta väldigt märkligt?   

I anmälan står och finns bilder på en fastighet som jag lagt ut på min blogg, bilden/bilderna på fastigheten vill anmälaren påstå göra så att jag pekat ut anmälaren som karaktären.  Avslöjat var anmälaren bor. Men nu är det så att bilden togs drygt ett år efter att anmälaren sålt huset. Bilden är utlagd ännu senare på min BOKblogg än bilden togs. Anmälaren var aldrig mantalsskriven på adressen vare sig då bilden togs eller när bilden lades ut på min BOKblogg. Anmälaren fanns därmed inte kopplad till fastigheten till någon del!
Hur ska en åklagare försöka få detta till att bli ett brott mot personuppgiftslagen eller ett grovt förtal. Det känns inte som att en åklagare skulle kunna få detta till att leda i bevisning till en fällande dom inför en domstol, där rätten ska se det hela ställt utom rimligt tvivel. Känns egentligen inte som att åklagaren ens kan väcka åtal på dessa grunder och bevisning som idag finns. Polisen har ju faktiskt lagt ner utredningen ett antal gånger, då det inte funnits tillräckliga bevis i ärendet.
Så när jag och min advokat gett våra synpunkter på utredningen och begäran på kompletterande utredning gällande på vilken/vilka fastigheter anmälaren varit mantalsskriven på, samt lite annat smått och gott. Så leder det till helt ny bevisning som inte direkt stärker anmälarens påstående i anmälan mot mig.

Så jag är inte alls orolig på något sätt i vad detta leder till i slutändan, har jag gjort mig skyldig för det jag anmälts för så får jag ta mitt straff med stolthet. Blir jag frikänd eller att utredningen läggs ner så tar jag det på samma sätt då. MED STOLTHET.

Så nu jobbar jag vidare med det jag trivs med allra bäst, att skriva manus till kommande bok. Men tyvärr inte hela dagen framför brasan.

Stefan Di-Omnia

STEFANDI-OMNIA.COM