Så är det dags att presentera karaktären Andreas, Andreas Lorén…

Andreas Lorén, försörjer sig med lite extra jobb som dörrvakt, det är genom sitt jobb som dörrvakt han flera gånger under året 1987 träffar på henne.

Den framfusiga, lismande och vulgära artonåriga tjejen som ständigt dyker upp i dörren på krogarna han jobbar på. Varje gång får han ett nyp i rumpan då hon passerar förbi honom på väg in eller ut från stället. Han känner det som både lockande och skrämmande, men mest lockande.Vilket han sedan den dagen han upptäcker att hon är absolut det motsatta. Hon är skrämmande obehaglig och vidrig, vilket visar sig bli hans vardag under många år, en vardag som aldrig kan eller får ett slut innan han fått svaret på…   

Enskede

Han är aldrig riktigt säker på vem hon är, frågan sitter där i honom som ett hårt knytnävs-slag mitt i solarplexus och har så gjort sedan dagen hon föddes, frågan som väcks än större dagen han finner henne liggandes död i barnvagnen.  Frågan som han aldrig tror sig få ett svar på. Vem är hon?

Andreas har aldrig någonsin fått ett svar som han känner sig till freds med, på frågan. Vem är hon, hon som får leva i fyrtionio dagar, hon som omgående ska kremeras och begravas på kyrkogården ett stenkast ifrån deras bostad. Bostaden i Enskede som de omgående efter gravsättningen ska flytta ifrån.
För det har hon bestämt, att så ska ske. Varför blev allt så bråttom, varför måste allt ske så snabbt! Varför, varför varför…

Personen som kan ge honom svaret på frågan är hon som han sedan länge vet om är personen som ingen annan människa någonsin kan lita på, allra minst han. Så hur ska han någonsin få veta vems barn hon egentligen är.

Han kan inte minnas alla gånger han stått här på platsen intill alla höga tallarna och i deras närvaro ställt frågan rakt ut till hennes minnessten under tallkronorna, vars grenar med barr alltid lägger stenen i mörker. Skuggornas bekräftelse av det svarta som hänt, som bekräftas i den grå naturstenen, med den inristade kaninen i stenens vänstra hörn, hennes namn och därefter dagen hon föddes och dagen hon dog. 

Varje gång Andreas besöker hennes grav ställer han samma fråga, mjukt och utan skuld, bara så att hon och han kan höra den.

”Fia vems dotter är du egentligen, önskar inget annat än att du kunde ge mig ett rogivande svar. Men inte ens du kan ge mig svar, inte ens du…” 

Hur kunde han vara så dum, hur är det möjligt att hon fick honom att göra henne gravid så snabbt inpå. Inte ens ett år har gått, men vad visste han då om det som hänt, vad visste han om henne då som han idag nu så långt därefter vet om henne. Då litade han på henne, litade på professorns ord som hon anlitat för att få en förklaring till det som egentligen inte kan nu och ej heller då med säkerhet inte kan besvaras eller förklaras. Hon fick professorn att säga det hon ville få honom till.
 
”Det är oftast alltid bäst tröst i sorgearbetet att få ett nytt liv bli till, att bli med barn igen är många gånger bra för föräldrar som mist sitt barn genom SIDS.”

Professorns ord som Andreas blir inpumpad med av henne dagligen. Alla hennes förberedelser och uträkningar av menstruationscykeln, allt för att hitta bästa tidpunkten då befruktningen ska ske. Hennes fullständigt maniska uträkningar och ingående förklaringar om tiden från dagen då befruktningen inträffar till den eventuella förlösningen ska ske, får Andreas till att för första gången låta tanken ofrivilligt växa med större fokus och större frågetecken på resan som hon gjorde till Teneriffa tidigt på våren med sin arbetskamrat Annika på SEB.

Andreas räknar baklänges från dagen då Fia föds och skräms omgående av att allt stämmer mycket väl in med tidsintervallen som hon målar upp för att på nytt bli gravid. Han hamnar i tiden månadsskiftet mars och april, vilket är med god marginal i tiden då hon befinner sig på Teneriffa med Annika och inte är tillsammans med honom i Sverige!

Hon är inte ensam om att veta vem pappan är, att arbetskamraten Annika från SEB inte alls finns med på resan till Teneriffa våren 1989. Medresenären som hotar henne inte bara en gång att berätta allt för Andreas, hans ständiga hot som han njuter av att framföra i att han ska säga sanningen får henne till det hon slutligen gör. Och det hon gör blir Andreas ständiga fråga som han ställer där under tallkronorna på kyrkogården;  

Fia vems dotter är du egentligen, snälla ge mig ett rogivande svar…  


Du möter Abel Akharraz fredagen 7 december här på BOKbloggen.

Abel Akharraz, ursprungligen  från nordliga Afrika 

//Stefan//

STEFANDI-OMNIA.COM