Att beskära rätt är en evig avvägning, till att erhålla…

Materialet är vildvuxet och stort, har behövligt beskärts fler än en gång för att stadigt kunna bära frukten av hela storyn. Hade jag tagit med allt jag velat ha med från första stund, så skulle boken bli tjockare än Sveriges Lagbok, eller en tre dubbel trilogi.

Några kan säkerligen bli besvikna över att det som de berättade eller blivit utsatta för inte kommer finnas med i boken, eller så blir de istället bara väldigt glada och tacksamma.

Jag kom på för ca 1,5 månader sedan att ca 150-200 personer möjligen har vetskapen om vad, om hur, om vem och om när. Inte fler än så, troligen långt färre än så kommer ha den insikten.

Därför har jag beskurit på, bundit upp, satt nytt och helt fokuserat på att skriva en bok som är skriven så att alla kommer att kunna själva dra slutsatser om, spekulera över, fundera på, förlamas av, känslomässigt beröras, inse att

min kriminalroman är en verklighet, som ingen påhittad story någonsin kan nå upp till att bli mer skrämmande. För allt som skrivs har hänt på riktigt. Det är absolut största utmaning för mig som författare att uppfylla att göra hela storyn trovärdig och grönskande. Den att du som läsare vågar tro på att verkligheten är så vidrig som den berättas i boken.

En blomstrande balanserad verklighet i minnet över de sista åtta orden

Beskuren på rätt sätt, i rätt tid, så att det grönskande minnet av att rättvisan alltid kommer blomma år efter år i dig över att en person berättade sanningen som i slutet av boken ger dig vetskapen i att straffet utdöms i verkligheten och ger mördaren ett livstidsstraff som aldrig någon läsare kan förglömma.

//Stefan//
STEFANDI-OMNIA.COM