Att skriva om en våldtäkt, eller som i storyn, två…

Då jag gjorde mitt researcharbete dök först en våldtäkt upp, som berättades om, den som det finns en lagvunnen dom över sedan mitten av 80-talet. Domen som påvisar att mannen utsattes för ett kraftfullt övergrepp av kvinnan. Inte sexuellt utan genom den falska anmälan hon inlämnat och fick igenom i första skedet som en fullborda lång utdragen våldsamt sexuellt övergrepp. En grövre våldtäkt.

Mannen greps, anhölls och satt anhållen, genom gick för honom kränkande undersökningar, förhör osv. Inte förrns mannen begärdes häktad berättar kvinnan sanningen, sexet hade varit av frivillig art, de sexuella BDSM lekarna genomfördes helt frivilligt och på hennes eget initiativ och inte genom tvång eller våldsamheter som mannen utfört enbart sin egen njutning. Mannen släpps och kvinnan döms 1986 för den falska anmälan.

Igår kväll skrev jag klart kapitlen om denna scen, som författare anser jag att en våldtäkt eller ett mord inte blir mer skrämmande ju mer ingående vidriga detaljer i själva handlingen jag skriver, eller hur mycket blod, inälvor, hjärnsubstans som stänkt ut på platsen.

Jag känner mer att det gäller att skriva om miljön, platsen, uppsåtet, motivet, personen, konsekvenserna av den psykopatiska besluten en person tar för att kliva över alla normala spärrar som säger STOPP.

Om några dagar börjar jag skriva om händelsen där det verkligen handlar om en våldtäkt i ordets rätta bemärkelse. Våld! Samma kvinna, andra helt okända män. En straffvåldtäckt beställd inifrån Kumla anstalten som en hämnd för den skada hon åsamkat honom och hans och hennes dotter. Ävem i denna scens kapitel kommer jag skriva om miljön, platsen, uppsåtet, motivet, personen, konsekvenserna av den psykopatiska besluten flera personer tar för att kliva över alla normala spärrar som säger STOPP.

Jag jobbar på!

//Stefan//
STEFANDI-OMNIA.COM