Varför är det så? Tänker jag ofta på…
Min bok Suicidium innehåller exakt 60 668 ord, alltså kom NU ihåg att det ÄR 60 668 ord i min bok! Den första boken i en serie om (minst) fem böcker, serien som bygger till 95% på helt verkliga händelser. Alltså saker som hänt på riktigt! Så det jag skriver om har verkligen hänt, ska jag då som författare ta bort eller dölja det verkliga? Så att serien endast bygger på 50% av verkligheten och resterande 50% byggs av påhitt. Nej, det ska jag inte!
Jag och min redaktör och även förläggaren fanns med i diskussionerna som pågick en hel del om ett mycket känsligt ämne, eller möjligen är det om en sexuell läggning, en mycket sjuk sådan läggning, i så fall. Var det som diskuterades i och kring, hur lite/mycket plats och detaljerat som kunde/fick ges utrymme åt i manuset. En av C-karaktärerna är pedofil. Ett hett och mycket känsligt ämne, men det är så verkligheten ser ut för en huvudkaraktärerna, den nioåriga Jonathan. Hans mamma är den som tar in sin nya kärlek till familjen, pedofilen Göran Hagman.
För att själv kunna på ett närvarande och riktigt sätt kunna gestalta Göran och hans i mina ögon sjuka sätt av sexualitet såg jag mig tvungen till att ta reda på hur dessa pedofiler själva ser på sitt sätt att nyttja barn, oftast barn i deras direkta närhet. Jag tog mig an att göra research jobbet med att läsa bloggar som drivs och skrivs av tre dömda pedofiler. Samtliga tre har avtjänat sina straff, två av dem har kemkastrerats. Men, jag slogs omgående av hur samtliga tre inte på något sätt har botats eller tagit till sig sin egen fulla skuld till det som de själva utsatt deras oskyldiga offer (barnen) för. Allt för dem tre handlar om givande av en helt oskyldig och villkorslös kärlek, den som barnen själva besvarat. DET VAR i denna insikt som jag som författare tog mig an att framföra storyn, där även karaktären Göran Hagman skulle få sin plats.
Som jag tidigare skrivit, boken innehåller 60 668 ord.
Om jag nu hade skrivit om en bestialisk mördare, som slaktat sitt/sina offer hade jag aldrig kunnat skriva endast om att polisen påfunnet ett lik eller flera mördade personer, utan att på något sätt i detalj redogjort vad som inträffat. Den boken som på inget sätt beskriver sitt offer och mer detaljerat utifrån redogör för det som hänt, hade aldrig lästs av någon! Vilket vi författare och förläggare vet om att så är fallet med denna kategori av böcker som deckare, spänningsromaner, true crime etc ingår i.
Jag valde att ge en scen i boken till Göran Hagmans sjuka utlopp, exakt 136 ord av de 60 668 ord som boken innehåller. Nio rader av ord av de 5 593 rader boken har, inte ens ett helt stycke av de 1 619 boken har. Det var mitt val som författare att ta med, för det finns även i min bok ett utsatt offer. Men han är levande och dessutom ett barn! Är det just det som stör så att vissa personer vill påstå att boken innehåller så mycket detaljer om övergrepp på barn. 136 ord är det som pedofilen fick i min bok.
Av samtliga som beklagat sig över detta med pedofili, som de två exempel jag här nedan återger i citat, är det kvinnor som gör dessa påhopp på mig som författare. Men ingen av dem ifrågasätter Jonatans mammas skuld i det hela. Hon som trots kraftfulla varningssignaler låter Göran under flera år ha tillgång till hennes son. Som sagts tidigare, serien bygger till 95% på helt verkliga händelser. Detta med pedofilen Göran, är en del av dessa 95%!
Det är faktiskt detta fenomen som verkligen skrämmer på riktigt! Varför ger sig dessa kvinnor på mig som författare? Jag har inte gjort övergreppen, jag är inte den mamman som släppt in pedofilen i min sons hem och in på hans rum. Jag har skrivit om denna verklighet som personen i detta fall ett verkligt barn blivit utsatt för. Karaktären Jonathan som i verkligheten heter något helt annat, men som finns på riktigt!
Att dessutom scenen innehållande 136 ord, byggs upp i nästan under ett helt kapitel i förväg, bör enligt mig ge lyssnaren/läsaren en kraftfull hint om det som komma ska. Det är på inget sätt ett överraskande övergrepp som kommer. Typ så här byggs scenen upp innan:
”Till sin stora glädje ser han att båda två sover sött. Josefin ligger längst in och Jonathan längst ut och blir lättåtkomlig där han ligger. Göran lyfter på täcket och ser att Jonathan har sina pyjamasbyxor på sig, men ingen tröja på överkroppen. Han bäddar i ordning dubbelsängen i den bakre delen av husbilen, inte för att han har tänkt lyfta dit Jonathan utan mer för att påvisa att hans sovplats är längst bort från barnen. Göran öppnar garderobsdörren, sträcker sig längst in och tar fram sin undangömda svarta necessär. Han plockar ut glidmedlet och en svart kondom. Tar av sig kläderna viker dem noggrant innan han lägger dem i en hög på en av sofforna. Boxershortskalsongerna med den praktiska gylfen behåller han på.”
Utdrag av Kapitel 8 i boken SUICIDIUM
Varför är det så?
Vi är tyvärr fler som utsatts! Och varje dag utsetts nya barn, det om något är det som jag tycker att Emma, Annette, och alla ni andra som stört sig på mina 136 ord i boken, ska lägga er tid och pengar på! Det hjälper redan utsatta barn och kan möjligen stoppa pedofilernas intåg i barnfamiljerna. Jag önskar att samtliga av er skänker just 136 kronor till BRIS, barnens rätt i samhället för det ska jag nu göra.
Märk gärna din gåva med SUICIDIUM
Här är länken dit: https://www.bris.se/stod-bris/ge-en-gava/
VAD HJÄLPER DET ATT SKRIVA SÅ HÄR…?
”En varning för MYCKET detaljerade beskrivningar av övergrepp på barn hade varit på sin plats både i tal i början av boken och i beskrivningen. Hade det funnits hade jag aldrig börjat lyssna och sluppit flashback och panikångestattack. Fruktansvärt dåligt att inte varna innan!!” / Emma U
”Kan inte förstå vad detaljerade beskrivningar av övergrepp på barn ska tillföra läsupplevelsen. Att boken bygger på sk verkliga händelser behöver inte innebära att jag vill vältra mig i detaljer av övergrepp… ” / Annette B
Citat från kommentarer och recensioner på Storytel appen