1 timme kvar på två ben!

I väntrummet innan operation
I väntrummet innan operation

Om en timme = 12,30 så var det dags igen för operation.  Sen två månader i gips och totalt tre månader utan att få stödja på foten.

Så jag hoppas denna operation blir lyckad för det känns lite illa att 14 månader nu har gått sedan jag bröt foten.  Nu ser vi det möjliga, så snart kör vi 🙂

Må så gött ni också

// Stefan //

THE END

THE END

LIVET, Igår tog det slut! Det var THE END….. vi var där. LIVET ÄR EN SCHLAGER, sista föreställningen, det är slut nu. Aldrig ska jag sluta älska Dig, det är slut. Det är slut för Peter Jöback att klä sig som transa, det är slut för Helen Sjöholm att vara vårdbiträde, Johan Glans att springa runt i Stålmannen kalsonger och vara Bosse, MONAS man. Det är slut för Jonas Helgesson att spela sig själv men med namnet David. Det är slut för alla övriga i uppsättningen av Livet är en…….. Det var sista föreställningen, alla gjorde den så bra, det var en helt fantastisk föreställning. Något annorlunda än filmen, men mycket lika filmen, nu live.

För femton år sedan hade filmen premiär. För femton år sedan fanns AIDS som en sjukdom som dominerade HBT världen. Candy Darling dog i AIDS. Musikalens Candy blev utsatt för våld. Han/hon blev nedslagen brutalt av två svartklädda män med sotarmössor. Precis så som rasister, nazister och Sverige Demokrater pekas ut att just ser ut så. Min tanke igår när jag såg detta var att det kanske skulle ha varit två personer som haft en mask som påminde om Putin i stället. För när vi åkte upp till Stockholm så lyssnade vi på nyheterna, där berättades det att PRIDE paraden i Moskva hade slagits ner brutalare än tidigare. Det fick mig att symbolisera det två som slog  som tvillingarna PUTIN.

Moskva 30 maj 2015. Ryssland har inte kommit längre än så. Det säger en hel del om hur öppet Sverige är egentligen. En öppenhet som vi på vissa ställen kanske behöver stänga eller säga. THE END NU!

MONA BOR I SKARPNÄCK?
MONA BOR I SKARPNÄCK?

 

Men snälla någon, MEN SNÄLLA NÅGON! Kan ingen få hejd på mannen, eller studsbollen med bokstäver från A-Ö i alla lägen. Mannen som har så STORT behov av bekräftelse trots att han ”bara” var publik denna kväll. Så ville han ABSOLUT stå i centrum. 10 minuter innan föreställningen så hade väldigt få sett honom komma in i lokalen, få såg honom över stolsryggarna där han satt. Fler såg hans kollega Fredrik Kämpe som stod upp och hälsade sina vänner välkomna. Han som satt ner satt ner och såg butter ut. Jag såg honom och jag visste redan då att han kommer försöka sno uppmärksamhet. Han satt där och smidde sin plan och plötsligt var han redo. Han ställer sig upp, skriker i salongen att det var dags för en ” gruppie bild”, han Jonas Gardell lutar sig bakåt med ryggen mot publiken, den mindre delen av publiken som var bakom honom där i mitten av lokalen.

Men tror Ni det räcker, för mannen A-Ö så räcker det inte alls! Han vill ha mer, synas mer och ingen säger nej eller ifrån när han tar sig genom salongen och upp på scenen!! Nu några minuter innan föreställningen skall börja. Han sågs nu av samtliga för att ta en ”gruppie” han som är 52 år behöver fortfarande bli älskad, bli sedd, bli uppskattad och som alibi skriker han ut från scenen: ”-det är ju sista föreställningen” Som om vi andra inte redan visste det!

Nu blev det ju inte heller den sista gången han var på scen denna kväll. Nej inte sluta där med en ”gruppie” det blir ju ett slut också. THE END då alla hyllas med stående ovationer och då fanns han där med hela ensemblen. Helt rätt att även han skulle tackas. Men längst fram och studsandes på scen fram och tillbaka…. Alla på scenen fick varsin ros av produktionen, huvudrolls människorna fick mycket mer. Men Jonas fick ”bara” en ros. En ros för många som ett minne av THE END, men för Jonas som var bland de sista att lämna scenen så var rosen inte så speciell. Det sista han gör var att begrava föreställningen genom att lägga sin ros i den rullstol som David han som är CP skadad lämnat kvar på scen när han gick ut.

Jonas inledde kvällen med en Gruppies för att synas, han lämnar sist scenen som den drama komiker/Queen han är. Att göra det osynliga synligt är kanske hans största egenskap. Man syns genom att skrika, hoppa och studsa som en boll. Jag bara undrar var går gränsen mellan att synas och att bli inlåst på en avdelning!

Gott folk, Fredrik Kämpe fanns också där, han fanns på scenen och han förstod att alla visste att han skrivit musiken, att han gjort det bra men framför allt lät han skådespelarna och musikerna få uppmärksamheten som de förtjänade och vi i publiken köpt biljetterna för att se denna kväll!

För tänk om någon annan i publiken studsat skrikandes ”DET ÄR SISTA FÖRESTÄLLNINGEN” fram och upp på scenen för att ta en selfie. Då är jag helt säker på att vi ”någon annan” inte varit kvar i lokalen, vi hade säkerligen fått en transport någonstans.

Men nu var det ju Jonas och han är ju bara så, det vet vi ju alla! Men är det då okej? Jag ska tänka på det nästa gång jag vill få synas eller få ett alibi för något. Jag ska studsa, skrika att det är den sista föreställningen och kalla mig Jonas om någon ifrågasätter varför jag gör som jag gör. För jag vill ju också bara synas!

Känns inte som det kommer att funka ett sånt upplägg. Föresten så kan det dyka upp två svartklädda män i ”Putinmasker” så jag sitter ner i min stol och hoppas jag ser föreställningen bäst från den plats som jag köpt biljett till. För det är ju faktiskt mitt enda liv, men jag skiter i att studsa och skrika, Det finns bara en man som får ha detta alibi för att få vara kvar i det öppna samhället. Han som studsar mellan A-Ö.


Ha det bäst!

// Stefan//

blandade känslor idag

ÄNTLIGEN!

"Rosa" grannen under oss flyttar
”Rosa” grannen under oss flyttar

Idag blev jag väldigt glad! Hyresvärden meddelade att grannen under oss flyttar. Hon, fembarnsmamman som sedan inflyttningen stört hela husets övriga hyresgäster kraftigt. Men även grannar i huset bredvid har klagat. HON FLYTTAR! Jihooo 🙂

Min framtid i 3 månader
Min framtid i 3 månader

Så här ser mina bästa vänner ut tre månader framåt minst, på måndag gör de en operation som jag hoppas blir lyckad!  Dom kommer plocka ut ett ben i smalbenet som skall ersätta benet i foten som inte läker. Allt kommer att skruvas ihop. Så jag hoppas verkligen att allt läker och håller ihop. Nu njuter jag de sista dagarna gåendes. Just nu i solen på balkongen innan det är dags att ta sig in på kontoret och göra annat på jobbet som måste göras.

Önskar Dig , en trevlig, skön helg

//Stefan//