7 oktober 2008 är dagen jag aldrig glömmer…
Ett första besök i himmelriket!
BAKGRUNDSFAKTA:
Hösten 2008 drabbas jag av tre hjärnblödningar på nio dagar. Efter ca en månads kamp för överlevnad på tre akutsjukhus i Stockholm befinner jag mig på Södersjukhusets strokeavdelning. Är halvsidig förlamad, då min vänster kroppshalva var helt död. Fanns inte ens på min kropp kändes det som. Mitt psykiska mående var absolut inte på topp, långt därifrån. Uppgivenheten var på väg att besegra mig helt. Som ett exempel kan jag nämna att jag hade 7–8 personer med mig in på toaletten för att där utföra det man just gör på toaletten, men då i ensamhet. Nu behövdes ett helt koppel av personer för att hjälpa till.
Efter närmare tiotalet avslag på remisser för min rehabilitering till att kunna bli frisk, insåg både jag och en sjuksköterska vid namn Elisabeth att jag helt enkelt var för sjuk för att få bli frisk! Jag var då 44 år, och i stort sätt förbrukad! Tisdag morgon den 7 oktober 2008 kom Elisabeth in på mitt rum, hon strålade av lycka då hon sa att hon hade ”spetsat till” en rehab ansökan och den hade blivit godkänd. Så nu bär det iväg på rehab…skrattade hon.
Straxt innan lunch den 7 oktober 2008 kommer jag till Erstagårdskliniken i Nacka, det är där jag får hjälp med att ta tillbaka mitt liv, eller egentligen skapas där och då grunden till bygget att med olika verktyg ge mig själv ett ännu bättre liv än jag haft innan! För mig är samtlig personal som fanns på kliniken mina hjältar eller som jag då och även nu kallar dem för: Mina ÄNGLAR. Änglarna som från dag ett fanns där dygnet runt för mig, peppande, stärkande, in lyssnande och så professionella. Alla som på sitt sätt hjälpte mig dag som natt, med träningar och aktiviteter från morgon till kväll och nattliga tunga samtal fram tills dagen jag skrevs ut och fick komma hem. Den 20 december 2008.’
Vägen tillbaka
Från rullstol till bock
Min tid på kliniken är absolut den mest lärorika tiden av mitt liv, jag lärde känna mig själv, in i minsta cell. Givande men också en skrämmande upplevelse om mig själv och mitt tidigare destruktiva liv. Hade jag inte kommit till dessa änglar på Erstagårdskliniken för idag tretton år sedan skulle jag idag inte varit i livet. Idag har jag ett helt fantastiskt liv både privat och i mitt arbete som författare. Grunden för mitt författarskap är mötet med personen Åke Nordin som varje dag kom på besök för att träffa sin fru Elisabeth som också var patient där. Åke som varje gång han såg mig pushade på mig att jag skulle skriva en bok om mina rehab framgångar för att hjälpa andra. Åke som likt mig är dyslektiker stöttade mig till att våga ta steget några år senare att börja skriva boken Hjärnvilja en fajt mot strokedjävulen. Åke är den som gjorde att jag tog steget till att bli författare, jag är honom evigt tacksam.
I augusti år 2013 sprang jag stadsloppet i Norrköping på en mil, jag hade uppnått mitt mål och framför allt sprungit in över mållinjen mot alla odds!
I mitten av september 2014 släpper jag boken Hjärnvilja som tar mig runt om i Sverige där jag föreläser, får vara med i morgonsofforna på SVT och TV4 samt Sveriges Radio vid flera tillfällen. Och så det bästa av allt är att så många andra drabbade har genom min bok och föreläsningar fått hoppets låga att brinna och därifrån skaffat sig själva ett gående liv. Det är den stora belöningen som jag gläds mest av. Och där i ligger också Änglarnas anda över. Utan dem hade ingenting varit möjligt för mig! Ingen nämnd, så ingen glömd. Även min familj fanns med som dagligt stöd på denna resa från dag ett. Mitt nya liv är skapat av ett fantastiskt TEAM, nu för tiden vårdar jag mitt liv dagligen och väljer hellre bort saker än att ta på mig för mycket av sånt som inte ger mig något tillbaka. Jag har tagit lärdom av mitt tidigare liv, en nyttig insikt som höll på att kosta mig livet. Så nu lever jag livet istället för att förbruka det!
