Jag gav mig själv två saker på julafton, ett löfte och en julklapp…
Julaftonskvällen år 2021 satt jag själv här hemma, med en mugg glögg och några pepparkakor som sällskap ihop med mina funderingar över mitt personliga syfte med julen. Att jag valt att vara ensam på julafton, jag hade mycket väl kunnat valt ett annat sätt att fira kvällen, men valde ensamheten en än gång på en julafton. Såsom jag även gjorde år 2013 också det en egen vald ensamhet. Året 2019 gjordes valet att helt åka bort över jul, såsom jag gjorde även året 2009, då även borta över nyår.
Insikten kom på julafton att jag är 57 år, av dessa år har jag firat 51 till 53 gånger på ett mycket traditionellt familjefirande. Med måsten som ska uppfyllas, rätt sorters mat, julgran, julpynt och julklappar. Allt på en gång i en enda stor traditionell kravlista på årligen återkommande måsten, som andra skapat sedan barnsben. För julen ÄR barnens tid och jag är inte som 57-åring längre ett barn, har inga egna barn eller barnbarn omkring mig att behöva ta hänsyn till. Att behöva uppfylla alla krav och måsten. – Jag är fan helt fri att göra helt som jag själv vill!
Egna tankar och funderingar Julafton 24 december 2021
Mitt löfte och min julklapp till mig själv blev därför ett glasklart beslut. Att ALDRIG mer fira jul.
Så kom jag då fram till att min absolut sista julklapp som jag ger bort, gick till mig själv. Och den julklappen är en två veckor lång resa till New York . Resan som jag när som helst kan ta del av så fort läget i världen så tillåter. New York är staden jag tidigare varit i och spelat hockey som ungdomsspelare, det har alltid varit en dröm för mig att en dag i livet även som vuxen att ta staden till mitt hjärta än en gång. Och så kommer det att bli när det är dags att åter känna frihetens stadspuls i mitt inre.
Det känns som att den bästa julaftonen i mitt vuxna liv tagit sin rätta plats hos mig, jag är nu fri som en fågel…
/ Stefan